Jag är en "dålig" matte.....

Normalt sett är jag än mycket överbeskyddande matte som springer och kikar ofta om någon av katterna vill in, oroar mig för att någonting ska hända etc etc.

Idag släppte jag ut Baltazar på förmiddagen. -14 grader på termometern.   Minusgrader är ju inte så poppis hos missarna. Saga låg kvar i värmen inne på loftet och Baltazar gick ut. Tänkte att jag kollar till honom om en liten stund som jag brukar göra för att titta om han vill in igen. Fick telefonsamtal på jobbet som blev långt. Det ledde till massa saker som skulle göras. Jag var helt inne i det jag höll på med och hade inte en tanke på Baltazar (mycket ovanligt)..... Rätt som det är "fladdrar det till" i ögonvrån.... "vad i hela friden var det tänkte jag?!" Fönsterblecket är ca 150 cm upp från marken och där brukar ingenting röra sig förutom någon fågel ibland... Inser att det var en svart katt och tänkte "finns det fler svarta katter här"?! Daaa poletten trillar ner - "men shit det var ju Baltazar - hur länge har han varit ute?!?!?!"     Springer och öppnar dörren och han spriiiiinger in. Tittar på mig med mörka svarta ögon. Snacka om att man låg på minus....    Har ingen aning om hur länge han var ute.... han brukar inte vilja in i första taget och eftersom han tom försökte hoppas upp på fönsterblecket där jag satt och jobbade så ville han verkligen in.... Snacka om att jag hade dåligt samvete..... han lade sig inne i soffan i vardagsrummet framför varma sköna brasan... Det blev tonfisk serverat ikväll  

Igår fyllde Saga och Baltazar 8 år förresten!    

Kramar Malin