Nu har vi äntligen hämtat hem kycklingarna. 8 veckor gamla är dom nu.

Välkomna hem Sune, Selma, Greta, Astrid, Märta och Signe!  

Vi skulle ju bara haft 3 hönor och en tupp, men när vi valt ut de fyra vi skulle ha så satt det ju två stackare kvar och pep och pep så eländigt och ensamt..... vi tyckte så synd om dom så dom fick också flytta hem till oss. Det är en höna - Majvor - som har ruvat fram dom med det är lite olika hönors ägg som hon fått ruva på och så är det två olika tuppar - Alfred & Pelle - som är pappor.

Dom är ju så små ännu..... hade varit kul att lägga ut lite bilder, men det är lite för mörkt ljus i hönshuset för att få några bra bilder. Ska se om jag lyckas någon dag.

Drömmer om att bygga ett nytt hönshus och vedbod på ett annat ställe på gården. Vi får väl se om det kan bli verklighet. Min pappa är sugen på att komma och hjälpa till att bygga, men han har ju lite projekt hemma också så bara han hinner med allt han vill och inte sliter ut sig så får han jättegärna hjälpa till. Han är ju pensionär nu så vad mysigt det hade varit att ha honom här ett tag. Man skulle kidnappa med mamma också 

Sänder en tanke till min barndomsvän Björn i Kristinehamn vars innekatt smet ur sin transportbur igår utanför deras lägenhet på väg till veterinären med ett irriterat öga. Dom har räddat henne till en ny chans i livet genom Djurhemmet i Kristinehamn där hon kom in från att ha haft ett besvärligt liv på annan plats. Eftersom hon fortfarande är mycket skygg så lyckades som inte fånga in henne igår och nu har dom inte sett henne ute på hela dagen trots ihärdigt letande. Jag lägger ut de uppgifter jag fått av Björn här ifall någon i Kristinehamn läser denna bloggen och får syn på Shakira - hoppas hon kommer hem till tryggheten snart igen:

KRISTINEHAMN: Bortsprungen katt! Har ni sett våran underbara Shakira snälla hör av er till oss på. Tfn: 0550-129 22 eller 070-5780205 (Björn Folke och Carina Skoglund) Cremefärgad, tatuerad i ena örat. väldigt rädd av sig. Försvann från Dan Broströmsgatan 1 (bredvid nya kyrkogården), 1/4-11 vid 21:30

För oss bär det snart iväg på bowling och middag med Anna och Magnus. Vi ska fira att Anna är klar med sitt mattepluggande och att hon idag har gjort högskoleprovet och sökt in på sjuksköterskeprogrammet. Hoppas du kommer in nu vännen!

Önskar alla en underbar lördag!

Snart ut och ge kycklingarna lite ris och majs som välkomstmiddag!  

Kram Malin

Intuitionen har fungerat igen.....

Jag är en otroooligt överbeskyddande kattägare och oroar mig mer än jag måste - detta är jag väl medventen om och jag och försöker jobba på dagligen på att bli bättre. Svårt när man bryr sig så mycket om dom och är rädd att det ska hända dom något.

Idag släppte jag ut missarna vid ca 08.30-tiden Dom brukar komma hem - äta lite - gå ut igen och springa in och ut, men idag kom bara Saga farandes fram och tillbaka. Ingen Baltazar....

Jag försökte lugna mig själv och säga åt mig själv att han bara är ute och har det kul nu när det är plusgrader och allt. Magkänslan sa "nu har det hänt något - han brukar komma hem då och då och nu avviker han från sitt normala beteende". Jag försökte mota bort den känslan och försökte hålla mig positiv och inte oroa mig för mycket. Gick ut och ropade flera gånger.... ingen Baltazar.

Vid 12.20-tiden funderade jag på om jag varit så förvirrad att jag släppt in honom tidigare, men glömt det. Jag gick upp på övervåningen för att kolla. Då ser jag honom komma gående ute genom fönstret. Jag ljuger inte när jag säger att jag sprang till ytterdörren och öppnade. Vad möter mig? Tilltuffsad katt med tappat halsband. Han var alldeles grå av smuts i ansiktet och alldeles tuffsig på båda sidorna. Slagsmål..... Vi har ett gäng okastrerade hankatter här på landet  som hela tiden återkommer för att ställa till bråk..... Tänk om alla kattägare kunde ta sitt ansvar och kastrera katterna istället.... Ja ja - det verkar ha gått bra vad jag kan se i alla fall den här gången. Har klämt och känt och han reagerar inte på att det skulle göra ont någonstans ännu i alla fall.

Ännu en gång fungerade alltså min intuition och magkänslan hade rätt...

Kanske sitter du nu och skrattar över hur man kan bete sig som mig, men jag ska säga att det är riktigt jobbigt. Jag kan inte styra över det själv fast jag försöker. Katterna älskar att vara ute så det får dom vara även om mitt inre gärna hade haft dom inomhus konstant bara för att det inte ska kunna hända dom något.... men det funkar inte och jag vill inte ta ifrån dom deras lycka.

Jag älskar mina katter!   

Någon som känner igen sig i mig? Finns det fler därute som jag? Eller har du tips på hur man kan sluta oroa sig - skriv en kommentar!

Önskar alla en underbar fredag!

Kram Malin