Det var en sorglig dag igår.

Min tremänning Sara fick sin sista vila igår och himlen fick en ängel till. En sorglig, men mycket vacker begravning.

Många tankar snurrade i huvudet. Att gå på en begravning för en gammal människa som fått leva sitt långa liv är givetvis också ledsamt och sorgligt, men hur gör man när man går på begravning för en kvinna som bara blev 26 år? Vad säger man till dom som misst sin syster och sin dotter?

Jag tycker fortfarande att det är ofattbart att det har hänt? När Sara blev sjuk i april förra året och började gå på behandlilng för sin cancer så tänkte jag att hon kommer bli en av dom som kommer klara det, som kommer överleva och besegra cancern. Under sensommaren gick cancern tillbaka och det kändes hoppfullt. Under senhösten vände alltihop och till slut nu i februari i år så orkade inte Saras kropp mer.

Jag följde Saras blogg under den här tiden. Hon bloggade om "livet, lyckan och något som kallas cancer". Hon höll sig alltid positiv och såg framåt trots alla svårigheter. Vill gärna citera Sara från hennes blogg: "Livet är underbart, men alldeles för kort för att klaga och gnälla på varandra." Något vi nog borde tänka på lite oftare....

När jag satt där i kyrkan igår och öppnade programmet för gudstjänsten så faller mina ögon på första punkten "Mio min Mio på tvärflöjt". Jag slår snabbt ihop programmet och känner tårarna bränna inanför ögonen. Mio min Mio följdes av Kent's "Utan dina andetag" och Peter LeMarc's "Starkare än ord". Tårarna rann under hela akten - det var så sorgligt, men så otroligt vacker begravning. Det blev en hyllning till Sara och det känns som att hon fick "gå med flaggan i topp" när akten avslutades med Helen Sjöholms "Gabriellas Sång". Jag har alltid älskat Gabriells sång, men igår fick den en ny innebörd.

Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske jag hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Vila i frid Sara   

Per aspera ad astra ~ Genom svårigheter mot stjärnorna